Sida 70

||

som hela tiden förföljer en. Den för-
ändrar varje känsla, varje ingivelse
ger den en sjuk, grumlig o. o-
naturlig innebörd* Den söker finna
något understucket i de enklaste o.
klaraste förhållanden, tvivlar på de
mest givna logiska slutsatser el. om-
dömen. Själv följer den inga som
helst regler el. logiska konsekvenser.
Ledes endast av den blinda instink-
ten att grumla o. förvirra. – Det
kan finnas ögonblick då varje som
helst moment aktmed annan penna: blyerts eller anilinpenna i mitt själsliv som
har den ringaste anknytning med
känslan icke företer annat än
en grumlig dimma åtföljd av ån-
gestförnimmelser. Kan jag igno-
rera det hela, förbli oberörd därav,
klarnar horisonten åter inom kort,
o. förståndet får igen sitt välde.
Men dimmans farligaste egenskap
* el. överflyttar på den [    ]tomrum (1 ord) från områden som intet ha
med den att skaffa.