Sida 81

||

formade som ting i ens hand. Det
gäller blott att kunna fånga upp
dem, blott att kunna kvarhålla ö-
gonblicket, det rätta, det enda.
Det är blott att lyssna, att för-
nimma, med sin varelses hela innehållmed annan penna: blyerts eller anilinpenna
uppfatta – för att kunna bli ett
instrument, det instrument som
heter diktare.

Hade jag kunnat drömma nå-
gonting sådant? Möda, möda hade
det synts mig att engång kunna
bära fram det sommed annan penna: blyerts eller anilinpenna ville födas inom
mig. Men detta är icke möda –
ty mödan ligger visst redan för
mig bakom. Det är självuppgivelse
offrande av en själv i dikten
– det är diktarens offer ty instru-
mentet som tonerna ljudaspela på
förtäres jämväl. Men det för-
nimmes icke som möda – icke
ännu.