Sida 86

||

Och det tycks mig så nära,
nära mig redan.
– – – – – – – – – – – – – –
Det är någonting så tungt
           i mitt bröst.
Det gör ont –
och jag vill inte orka.
– – – – – – – – – – – –
Men landet är så ljust –
och jag vill ha det kvar ändå.
Och ljuset som jag ser
skall bära för mig bördan – – –
Jag har lovat att bära den,
och jag måste orka –
ty annars blir det slutet och mörkt
för mig igen,
det ljusa landet – – – – .