Sida 64

||

varit en – jublande suverän känsla
att kunnamed annan penna: blå färgpenna det.

Det är en sällsynt gåva
denna att kunna bruka allt. Det
finns ej ett intryck som går mig
förbi, ej en dager, ett solspel, en
fläkt mot min hand, ej en ton
i vinden el. insekternas surr, som
jag ejicke kunde tyda o ha användning för. –
Det är, att på ett alld. särskilt sätt
leva med i allt, att vara mottag-
lig till det överbegripligas gräns. – Den
ena skall få gåvor så överflödande
från jord o. himmel, från luft o.
från alltet så att det mesta går förlorat – bara av att vara till – o.
ändå samtidigt hungra, den andra
skall gå utan hela sitt liv.

Det är naturligtv. detsamma
för mig inom tankevärlden. Jag
upptar var idéglimt, var syn, var
ingivelse som en annan haftfått,