Sida 27

||

rygga vi tillbaka – ty de gå så
långt ut över allt, vad vi hittills
mött o. vad vi själva varit vuxna
för.

Huru kunna vi bära dessa
ursprungsväldiga krafter inom oss,
då vi icke själva äro vuxna dem?
I vår enorma livsstegring känna
vi likväl något, som går över våra
mått. (med annan penna: blyerts eller anilinpennaOch känslan av denna
hårtspändamed annan penna: blyerts eller anilinpenna motsats närmar sig en
sprängning.)med annan penna: blyerts eller anilinpenna Vi fyllas av det mäk-
tiga, men det är för mycket för
oss. (med annan penna: blyerts eller anilinpennaKanske är det det mest i längdenmed annan penna: blyerts eller anilinpenna? –
Är det vissheten härom, som skakar
oss inifrån?)med annan penna: blyerts eller anilinpenna Vi veta att vi just
nu omfatta det helt, ha vuxit
långt ut över det mänskliga –
det som annars är vi – men
behålla det kunna vi inte. Då
duka vi under.