Sida 69

||

grunden.

Men icke nog härmed. Det enda
lilla drag (el. intryck), som vuxit
sig fast, förföljer en oavbrutet. Man
ser det omkring sig vart man vänder
sig; det förföljer ens tanke på vilka
områden som helst. Man tror nära nog attmed annan penna: blyerts eller anilinpennamed annan penna: blyerts eller anilinpenna
man är förhäxad.med annan penna: blyerts eller anilinpennamed annan penna: blyerts eller anilinpenna – (Påpekas bör dock
att detta intryck alltid från början
är av angenämt slag, fastän dessmed annan penna: blå färgpenna
oavbrutna upprepningmed annan penna: blå färgpenna detmed annan penna: blå färgpennamed annan penna: blå färgpenna lieder till äro motsat-
sen.)

Nu träder den andra böjelsen
i verksamhet o. understöder den förra.
Den skulle jag främst vilja karaktä-
risera som en böjelse till själv-
pina, till att uppsöka allt som
kan riva sönder o. bringa en i ångest.
Varenda impuls söker den att sned-
vrida, att finna en dold undermening
tilli – o. främst naturl. det intryck