Sida 51

||

I synnerhet varje förnimmelse
av något, åtm. i någonviss mån,
angenämt – tonfallet i en dikt
t. ex. el. färgerna i en tavla t. ex. –
framkallar en uppskakandeKSd2021: uppskakande känsla
av någotslags fördold vällust. Men
det går ännu längre. Slutligen
kan jag icke läsa en rad i bok
el. höra en mänska yttra ett
ord, utan att samma förnimmelse
infinner sig.* Den följer hela mitt
medvetna liv, tills jag med en
kraftig viljeyttring äntligen blir fri
den, o. vaknar till mitt normala.

En sådan historia är ju ett
självplågeri utan all ända. Och
så vitt jag kan förstå går den
innersta o genomgående strävan
i dessa ”sjuka„ böjelser just ut
på att söndra o. maltraitera
i allra ohyggligaste grad. Utan
* Jag tror mig ögonblickligen läsa något
helt annat i det än det jag gör.