Sida 37

|21|

30. IX. 32.

Jag har rott över viken, som låg blank o.
stilla som en spegel. Det var fabelaktigt vackert.
Björkarna är ännu mest gröna, mell men alla
lönnar runt omkring viken lyste i gult o. blodrött.
– Nu har jag legat i en bergsklyfta o. solbadat.
Det har blåst upp en lätt krusning över vattnet,
o. över solen har det plötsligt drivit några
lätta sommarströmoln. Luften är mild och ljum
som om själva sommarn. Jag ligger o. låter
solskenet smeka min hud – – – – Ingenting är
annorlunda än förut, allt kommer igen –
allt är lika i dag, igår o. i nästa sommar. –
Var ändar all kretsgång?