Primär meny

  • Innehåll
  • Sök
Kerstin Söderholm

5.II.4. Nitton blad numrerade 1–21 [8 och 18 saknas]. 15–30/9 1932

  • Sida 1
  • Sida 2
  • Sida 3
  • Sida 4
  • Sida 5
  • Sida 6
  • Sida 7
  • Sida 8
  • Sida 9
  • Sida 10
  • Sida 11
  • Sida 12
  • Sida 13
  • Sida 14
  • Sida 15
  • Sida 16
  • Sida 17
  • Sida 18
  • Sida 19
  • Sida 20
  • Sida 21
  • Sida 22
  • Sida 23
  • Sida 24
  • Sida 25
  • Sida 26
  • Sida 27
  • Sida 28
  • Sida 29
  • Sida 30
  • Sida 31
  • Sida 32
  • Sida 33
  • Sida 34
  • Sida 35
  • Sida 36
  • Sida 37
  • Sida 38
 Sida 14

Sida 15

Sida 16

Sida 15

Faksimil

Transkription

|9|

21. IX. 32.

”På berget ligger en gammal stad,
där människor levat o. frågat vad
dem kommit glädjas i tusende år
åt morgon o. vår„.
(Pär Lagerkvist)

Det är som om jag svagt o. trevande skulle
börja att beröras av något i tillvarons eget liv
– av det allra enklaste, minst betydelsefulla – av
den bruna barrstigen, ett fallande löv, en insekt
i solen. Det är som om ett samgående igen skulle
kunna äga rum. Men mänskor vill jag inte
mycket minnas. Bara det allmänna, opersonliga,
helheten, som är naturen själv – – –

Mina nätter är ännu mycket oroliga – o. be-
greppet Helsingfors kan jag inte alls vidröra – –


 

 

 

Ny kolumn