Primär meny

  • Innehåll
  • Sök
Kerstin Söderholm

5.II.4. Nitton blad numrerade 1–21 [8 och 18 saknas]. 15–30/9 1932

  • Sida 1
  • Sida 2
  • Sida 3
  • Sida 4
  • Sida 5
  • Sida 6
  • Sida 7
  • Sida 8
  • Sida 9
  • Sida 10
  • Sida 11
  • Sida 12
  • Sida 13
  • Sida 14
  • Sida 15
  • Sida 16
  • Sida 17
  • Sida 18
  • Sida 19
  • Sida 20
  • Sida 21
  • Sida 22
  • Sida 23
  • Sida 24
  • Sida 25
  • Sida 26
  • Sida 27
  • Sida 28
  • Sida 29
  • Sida 30
  • Sida 31
  • Sida 32
  • Sida 33
  • Sida 34
  • Sida 35
  • Sida 36
  • Sida 37
  • Sida 38
Sida 16

Sida 17

Sida 18

Sida 17

Faksimil

Transkription

|10|

22. IX. 32.

Ju lugnare o. enformigare mina dagar, desto
mer oroliga o. omväxlande mina drömmar om
natten. Jag hade 4 skilda drömupplevelser i natt,
av vilka jag inte alls minns den sista.

De två första berörde mänskor o. förhål-
landen jag inte alls nu får tänka på. Efter
båda vaknade jag upprörd – någonting blödde.

Den tredje var den intressantaste men omöjlig för
mig att tyda. Här bara några huvuddrag.

Mormor hade nyss dött o. bestämt att jag bl. a.
skulle ha efter henne en vit nejlika i kruka, som jag skulle
ha skott av. Det finge inte gå förlorat. Jag
får flere skott, ett med en blomma i toppen,
o. vi vandrar, ett helt sällskap, för att komma
till en långt bort belägen järnvägsstation. Vi
går längs vägar o. över avmejade ängar, isyn-
nerhet över ängar. Hela tiden bär jag skotten
pressade i handen. Då blir vi anfallna av
en grupp underliga djur, halvt svin, halvt små hästar,
närmast svin. De andra reder sig gott med
dem, men jag blir skild från de andra o. ett av
djuren anfaller mig. Det biter mig i armen,
inte hårt, men så att jag känner dess tänder,
o. när jag skall frigöra mig, tappar jag de
flesta av blomskotten, bl. a. det med blomman.
Jag kan inte få dem tillbaka. Vägen fortsättes
o. vi kommer just i tid till tåget till en obekant
station vid en liten, smalspårig bana. Jag har


 

 

 

Ny kolumn