Sida 21

|12|

23. IX. 32.

Förmiddagen var ljum o. nästan stilla med en
blek, knappt märkbar sol. Jag satt ute
en stund o. läste Salomos Predikare. Jag
kunde knappt ha funnit något, som berörde
mig starkare.

–

24. IX. 32.

Jag har kommit så långt att jag älskar
själva det tunga mörkret om kvällarna, ja
t. o. m. regnstormen om nätterna. ibland.
Jag hör ju samman med allt detta: de
våta bladen, dimslöjan över ängarna, de
vissnande örterna – o. skall kanske göra
det engång i en ännu djupare mening.
Kanske skall jag engång kunna finna min
frid här bland dem – – – Men det finns
– annorstans – en plats där jag inte mer
orkar sitta, syner jag inte mer orkar
se, saker jag inte mer orkar minnas.

Var natt stiger stiger det gångnas
syner på nytt upp och hemsöker mig.