Sida 31

|17|

26. IX. 32 (forts)

Vi färdades i bil långsamt förbi en [oläsligt]oläsligt (3 bokstäver): utsuddningskogsa av
kastanjeträd, vars första vita blomställningar
just var utslagna o. bakom kastanjerna var
det en dunge av lövträd med helt vitblommiga
kronor, mittemellan fruktträd o. blommande
lind. Jag minns ej mera all växtlighetens
prakt, men jag minns att jag längtade
efter havet. När skulle jag få se det?
Och det kom, men inte det öppna havet,
fastsvårläst p.g.a. utsuddningmen underbart i alla fall. Det var som
en stor insjö eller en väldig lagun med det klaraste vatten
o. egendomliga mörka skuggningar på ytan.
Synranden avgränsades av en ljus sandbank
vid motsatta stranden med en siluett av
svarta pinjer. Svarta havet skulle jag inte
få se, men även detta grep mig ändå på det
djupaste. Att lämna denna syn var det svå-
raste momentet. – Vad som sedan följde var
inte heller oangenämt, men av mindre vikt.
(Det rörde sig om denna faster, som jag aldrig
känt o. om bekanta personer som varit med
på resan).