Sida 120

||

Nu först kommer eftertanken. Vad
är det positiva, det förblivande
– det som inte kan förändras?

Yrseln vid tillvaron – den
kan inte fasthållas. Den lyfter
en för stunden, men den läm-
nar en ännu tommare, när
den är borta, än man förut
varit.

Icke heller den tillfälliga lyckan vid till-
varon – att vara till för sin
egen skull som individ – icke
heller den kan fasthållas!

Men när vi inte längre
drivas med av farten? När
vi inte längre känna vindarnas
dån genom oss – inte färdas
på skyarnas [    ]tomrumutbreddamed annan penna: blyerts eller anilinpenna segel –
inte brusa[    ]tomrum med havet o.
vaggassövas till ro av den nedgående
solens färger!

När vi åter äro isolerade