Sida 83

||

samma plats hela kvällen.

Och mitt humör var ännu när
jag kommit in i matsalen det
bästa. Men då faller över
sällskapet, när man satt sig
den värsta fienden föri vårt
luftstreck – en blytung bun-
denhet – denna obeskrivliga förnim-
melse: ”ja här sitter jag för att
jag är tvungen därtill”. Det är
visst Man vet ju från början att
det inte kan bli något trevligt,
därför att det just borde.

Jag kämpade ensam
på min kant en timme mot
tyngden o. pratade livligare än
de flesta. Men då var jag
också besegrad, utan att jag
visste av det. Man stodeg opp
från bordet, o. när man kommit
ut i det yttre rummet, där
kaffet skulle drickasintas, kände jag