Sida 90

||

jaget träder fram i mångdubbelt
förstorad måtto, med personligheten
själv träder ännu mer tillbaka.

Fastän intet i djupare
grad berör en, är man ännu
mer än annars irriterad o.
plågad av allt smått, mera be-
nägen att ge luft åt alla obetydl.
förnimmelser. Förmågan att bära
en börda är reducerad på det
betänkligaste – för att man helt
enkelt icke har något, som man
ville bära den för.

Bara naturen verkar på
mig ännu. När jag är helt
ensam med den o. inte behöver
se en människa, känner jag
som en stunds befrielse. Om
det berör mig., att allt nu börjar
knoppas, vet jag inte. Jag vet
bara att varje planta som redan
hunnit upp är välgörande för mig.