Sida 117
Transkription
||
December 1926
31 dec. Kunna vi någonsin nå
till att jublande anamma det livs-
värde som räckes oss – men icke
fordra något? Att undvara lika
väl som taga o. finna nödvändighe-
tens skönhetmed annan penna: blyerts eller anilinpenna lika väl däri?
Att förstående lyssna tillmed annan penna: blyerts eller anilinpenna oaktksvårtytt med annan penna: blyerts eller anilinpennaen annan,
men alltid själv djupast vara oåt-
komlig – intill dess den verkliga
stunden är inne? Giva, giva,
men intet förlora själv!
Jag tror denna sista tid att
det finns möjlighet härtill.
Så djup är ju den verkliga
harmonin, att den måste bli star-
kare nästan vid en tillfällig mot-
gång el. besvikelse. – Och även en
sorg som utifrån drabbat mig vid
denna tid har – åtm. icke icke hittills –
mer än för stunden, kunnat