Sida 37

||

då är han här med den. Då
kommer han uppför stentrap-
porna mot verandan, ibland
med huvudet sänkt, men van-
ligen så att jag ser blicken
– den obeskrivliga blicken, som
är liksom så långt borta,svårtytt o.
ändå går rakt in i mig.svårtytt
Hans gång, o. hans rörelser hör
samman med den, men ändå
allra mest rösten, o. likväl
är den något alldeles för sig.
Jag tycker, att jag hör suset
invid en brant bergvägg i djupa
skogen, när jag hör den. Den
är alltid som en melodi
för mig – en verklighetsfräm-
mande, som likväl lindar
sig [    ]tomrum (1 ord) o. förstående om-
kring varje mänska o. ting
den griper om. Den klingar
så långt ifrån dolda schaktmed annan penna: blyerts eller anilinpenna