Sida 37

||

sund, som är halsbrytande i sina
krav, men som också är nödvän-
dig för naturer som L:s o.
min – den viljan som förtär oss,
och förbränner oss men låter oss lämna något
kvar efter oss, då vi försvinna.

Så ha vi då först den tidigare
nämnda av de två viljorna – den
som jag skulle vilja kalla den
egnaste o. djupaste livsprincipen
inom oss själva. Om den viljan
haft ett större herravälde inom mig,
om den inte ofta varit så dunkel
o. undanskymd o. icke fört mig
vidare, då hade det ock kunnat
se annorlunda ut hos mig. Den
viljan arbetar inte med några
våldsamma medel, den kräver intet
annat än lyssnande, sökande o. förstående –
men detta också obönhörligt o.
oavlåtligt, om den skall verka.
Den har intet måste o. skall,