Sida 60

||

än de flestas, stundom vara så
tillfällig att man inte litar fullt
på dess uttryck? – –

Han har sagt mig de mest
förstående saker i brev o. direkt,svårläst p.g.a. att bläcket är svagt och avmattat, på väg att ta slut
men intet av dessa yttranden
kan jag ta på orden som sanna.
Sanningen får jag söka ett gott
stycke bakom. (Han framställer
t. ex i närv. moment sin ställning
till mig som lärjungens till lä-
rarns – låt vara med oförtydbar
chevalerie – något som blir mig
olidligt, i all synnerhet när jag
samtidigt vet, att det inte mot-
svarar det verkliga förhållandet.
Detta kan plåga mig –)

Därtill kommer: vilar detta
på en dubbelhet i hans egen na-
tur, som gör det omöjligt för
honom att sant, enkelt o. direkt