Sida 24

||

ibland riset. I luften strö tallarna
ut sitt fröstoft. Jag vandrar
under dem över stenarna, o. jag
tycker att min fot böjer sig i
samklang med marken som den trampar på.
Jag blir själv till ett med gre-
nar o. rötter, o. varje min rörelse
är en återspeglading gest av grenarnas
sträckning o. risets slingrande längs
marken. I lingonblommorna ler
jag själv, o. i tallstoftet virvla
mina egna tankar ut i luften.
(Blott linneorna ensamma, detta
skapelsens finaste underverk, dem
kan jag inte nå med mer än den yttersta
fliken av min mest eteriskamed annan penna: blå färgpennamed annan penna: blå färgpenna
längtan)  – – – – – – – – – –
– – – – – – – – – –

Jag kan drömma om äppel-
blom o. bara om äppelblom.
Det är något av det skäraste o.
jungfruligaste, som de föda. Jag