Sida 29

||

En mor har förlorat sitt barn
– rikt välsignat o. fullt av förhopp-
ningar – just i dess första begyn-
nande blomstring. Det finns ingen
som helst mening i dess bortgång,
dess liv får ingen som helst för-
klaring härigenom, för sig el. andra
– o. ändå skall modern en stund,
om hon själv är en djupare natur
böja sig inför det oeftergivliga, se
o. förstå, att det måste ske o. icke
längre kunna önska att det icke hade
skett – för att det var omöjligt
oeftergivligt.

 

Och själv skall hon blott leva vidare
– ty hennes visshet, att allt finns
till som engång funnits, skall vara