Sida 20

||

in i skogens djupaste skrymsle
ute på landet. Jag tycker att
jag ville ut, ut, att jag ville
tillbringa min dag bara med att
inandas solsken o. känna det
genomtränga varje litet strå o.
nyssprucket blad – men när da-
gen börjar, går den åter blott till
alla de vanda bestyren o. plikter-
na, med jäktandet ute på sten-
lagda gator o. i instängda hus.

Men somliga morgnar åter
är det bara som en ljus klarhet
framför mig, en trygghetskänsla av
något som jag vunnit o. tror, att
icke nu skall tagas ifrån mig,
en förtröstan, som jag knappast
vet, om det finns någon grund
till.för. Det ligger liksom för mig
solbelysta sommarmånader med
något av en äntligen tillkämpad
frid inom mig, möjligen grönska