Sida 8

||

mig nästan förkvävd av den
inre rikedomen, som behövt luft
för att slå ut.

Varje syn, nära nog, från
denna stad är så pass nära
förbunden med plågade o. smärt-
samma minnen, att avskedet
härifrån måste lämna mig kall.
Kanske skall det icke alltid
så förbli. Kanske skall jag
i senare år dock kunna vär-
mas av någon syn el. hågkomst,
förknippad med orten, som nu
lämnar mig oberörd.

Jag nalkas alltså nu den
nejd, där jag känner mig hem-
ma, men detta är blott den
ena sidan av förändringen.
Den fråga, som nu mer än
allt annat sysselsätter mig
är: skall jag ha kraft att