Sida 26

||

En kväll far jag ut på sjön,
när fjärdarna lägga sig i en mörk-
nande spegel, med några små
krusningar blott här o. var. Det
är som om sommarns innersta
liv samlade sig intensivare än an-
nars i kvällen. Doften är aldrig
så stark som då. Hela sommarns
eget liv är samlat i den doften.
Den Det är inte bara nattviol o.
syren o. blommande klöver, det
är allt sammanlagt – mark o. luft
o. fjärdar dofta. Det berusar en,
man förstår det inte, o. det vill
bli för mycket för en. Man böjer
sig samman för det o. man måste
sluta sig för det för att orka bära
det – – – – – – –