Sida 9

||

motta alla de ovissa öden
o. möjligheter jag nu går till
möte – ty ovissa äro de fram-
för allt annat? Jag kan icke
dölja för mig att Pappa har
åldrats, att hans hälsa är
bräcklig. Hur länge skola hans
krafter ännu stå bi i föränd-
rade o. betungande arbetsuppgifter?

När jag ser tillbaka vet
jag, att min själ sedan åratal
längtat efter ro – o. arbetsro,
efter någon sorgfri förvissning
om framtiden. Men det skall
jag inte få – åtm. inte på
länge. Jag har fått lära
mig leva på ett helt annat
sätt – så mycket jag förmått
det. Att gripa av stunden
den fullhet den kan bjuda.
Och att så vitt möjligt böja
mig inför framtidens krav.