Sida 59
Transkription
||
att någonting levde i mig.
Om det blir nödvändigt
för mig att antyda saken,
skall han få veta det
engång. Men sålänge
all samvaro med den andre
på ett konkret plan synes
föga sannolik, anser jag det
inte vara nödvändigt.
Kanske det ock är för
att jag frusit så omänskligt
i mitt liv, som jag inte
kan kasta bort den
gnista av augustisol jag
nu kunnat få.