Sida 45

||

Freuchen, de två motsatserna
– den ena rörande vänlig o.
o. meddelsam, oansenlig till det yttre
– den andre kavaljeren den borne
segraren på olika livets idrotterområden,
ståtlig o. stark – Karin Boye,
kvinnligt fin o. anspråkslös
– Ljunsvårtyttgdal, drömmarn,
idealisten o. polemikern
med det yviga blonda håret
– men ändå icke helt förtroende-
ingivande i allt.

Men bara en sak gjorde
mig glädje – ja, en natt
var min glädje så stor, att
att jag
nästan tyckte
att den
tyngde mig att jag visste jag inte på år erfarit något
sådant. Levde jag då?
Jag vet inte. Därför är
det detta jag minns nu,
när jag tänker på mötet
i Oslo.

Därför är han alltid med.