Sida 17

||

December 1929.

(Mellan jul o. nyår).

Mitt hjärta har visst lite
           att säga mig i natt.
”Vi har att gå en taggig väg,
du och jag
– men den är bara i sin första
           början ännu.
Varför är varje litet steg
           framåt så konstigt
– varför känns det så tungt
           framför varje sten
– varför är hela vägen så
           full av kullar?„
Hela huset är så tyst,
det sover och har frid
– men här nere är en underlig
           vånda.
Jag hör hjärtat igen: