Primär meny

  • Innehåll
  • Sök
Kerstin Söderholm

4.II.27. Ljusbrunt häfte »Liten blomsterkrönika 1919» med fem lösa papper. 1919

  • Sida 1
  • Sida 2
  • Sida 3
  • Sida 4
  • Sida 5
  • Sida 6
  • Sida 7
  • Sida 8
  • Sida 9
  • Sida 10
  • Sida 11
  • Sida 12
  • Sida 13
  • Sida 14
  • Sida 15
  • Sida 16
  • Sida 17
  • Sida 18
  • Sida 19
  • Sida 20
  • Sida 21
  • Sida 22
  • Sida 23
  • Sida 24
  • Sida 25
  • Sida 26
  • Sida 27
  • Sida 28
  • Sida 29
  • Sida 30
  • Sida 31
  • Sida 32
  • Sida 33
  • Sida 34
  • Sida 35
  • Sida 36
 Sida 28

Sida 29

Sida 30

Sida 29

Faksimil

Transkription

||

Jag lever på ett nästan mystiskt sätt samman
med naturen. – – – –

Man njuter av vart förehavande, våar rörelse,
var syn, även den alldagligaste, o.bara därför
att man då får känna luften, doftsvårtytt av sommarn
i luften, det underbara, odefinierbara svepa
omkring [oläsligt]oläsligt (1 ord): överskrivning\(en)/ sinasvårtytt lemmar.

Man vill införliva med sig själv
varje enskild yttring av sommar, var ljum
vindfläkt, varje tjusande syn: en skogsäng,
en lövdunge., som plötsligt dyker upp framförsvårtytt ens öga.svårtytt

 


 

 

 

Ny kolumn