Primär meny

  • Innehåll
  • Sök
Kerstin Söderholm

4.II.27. Ljusbrunt häfte »Liten blomsterkrönika 1919» med fem lösa papper. 1919

  • Sida 1
  • Sida 2
  • Sida 3
  • Sida 4
  • Sida 5
  • Sida 6
  • Sida 7
  • Sida 8
  • Sida 9
  • Sida 10
  • Sida 11
  • Sida 12
  • Sida 13
  • Sida 14
  • Sida 15
  • Sida 16
  • Sida 17
  • Sida 18
  • Sida 19
  • Sida 20
  • Sida 21
  • Sida 22
  • Sida 23
  • Sida 24
  • Sida 25
  • Sida 26
  • Sida 27
  • Sida 28
  • Sida 29
  • Sida 30
  • Sida 31
  • Sida 32
  • Sida 33
  • Sida 34
  • Sida 35
  • Sida 36
Sida 26

Sida 27

Sida 28

Sida 27

Faksimil

Transkription

||

Jag ligger på en stenhärd
o. vattnet skvalpar nästan
ända fram till mina fötter.
Jag ser ut över fjärden
o. jag vet ej vad som
blånar mest, vågorna el.
molnen*, el. skogarna
mer längre o. längre bort
där skuggarna molnen
kastar sina skuggor,
som mörka draperier
(bandsvårtytt) här o. där. En
julisommardag. Klar-
blått o. leende grönt.
Det är lika ljumt i luf-
ten fastän molnen snart
täckasvårtytt solen o. vinden
kännssvårtytt knappast. – Hur jag
kan älska sol ljuset på
hällen här bredvid närsvårtytt
solen kommer o. glänser på
vass stråets skarpt skurna
konturer.

Huru kunna förstå
(det gigantisk)KSd2021: gigantiska) molnens skå-
despel här ovan. Deras
tunga o. [    ]tomrum (1 ord) massor
som liksom i draperier o.
ulliga tornsvårtytt föras sam-
man o. åtskiljas, röras


 

 

 

Ny kolumn