Primär meny

  • Innehåll
  • Sök
Kerstin Söderholm

4.II.27. Ljusbrunt häfte »Liten blomsterkrönika 1919» med fem lösa papper. 1919

  • Sida 1
  • Sida 2
  • Sida 3
  • Sida 4
  • Sida 5
  • Sida 6
  • Sida 7
  • Sida 8
  • Sida 9
  • Sida 10
  • Sida 11
  • Sida 12
  • Sida 13
  • Sida 14
  • Sida 15
  • Sida 16
  • Sida 17
  • Sida 18
  • Sida 19
  • Sida 20
  • Sida 21
  • Sida 22
  • Sida 23
  • Sida 24
  • Sida 25
  • Sida 26
  • Sida 27
  • Sida 28
  • Sida 29
  • Sida 30
  • Sida 31
  • Sida 32
  • Sida 33
  • Sida 34
  • Sida 35
  • Sida 36
Sida 11

Sida 12

Sida 13

Sida 12

Faksimil

Transkription

||

Finns det något underbare o. trols-
kare än att se in i en glänta i skogen
där solen skiner in. Det väcker redan det, ett sådant ögonkast, all fantasi
till
liv.
med annan penna: blyerts eller anilinpenna Se denna växling
av skuggor o. dagrar, denna skiftning i
grönskan från djupaste djupgrönt till
den skäraste lätta ton, glittret från varje
barr o. varje barrlöv. Det är som att se in
vrå i ett oändligt grönt palats. (Och varje
ny liten utsikt över en väg el. skogs-
äng är lika betagande. Man kunde
knappast se sig mätt på vart enskilt
litet parti).

Vad är det jag nu ser av landskapet,
av tingen i naturen. Det är det
otolkbara skimret runtomkring den, den
eteriska utstrålningen från dem
röd markering i vänster marginal, fyra radersjälva som är det mest [    ]tomrumöver – –
[    ]tomrum (1 ord) o. på samma gång det mest
ogripbara. Det är som en yttre o.
kroppslig gestalt utanför den kropps-
liga, en den yttersta förtoning av


 

 

 

Ny kolumn