Sida 31

||

Det har icke funnits linneor på många år såsom
i sommar. Alla tTuvorna äro som överspunna av
det skiraste fina flör nät (av deras rankor).
Och från rankorna höja sig blomstänglarna lätt skälvande för vind-
fläktensvårtytt
bärande den subtilaste o. sköraste skönhet,
som ännu vår nordiska sommar skådat.
Allt hos linnean är fulländat, jag vet
icke vad som vore det mest: stäng-
larnas smärta resning blommornas till
den yttersta finhet utarbetade (byggnad)
(form) dessa, som tyckes hänga vid stäng-
gelnKSd2021: stängeln spetssvårtytt på en nästan osynlig tråd, den
skära färgteckningen* el. doften som
är den intensivaste, mest sammasattaKSd2021: sammansatta
nästan dövande vällukt med ett litet litet stänk
av krydda – just det, som ger den dess
särskildasvårtytt raffinerade charm som tänkas kan. Ty intet är raffi-
nerat [         ]tomrum (2 ord) o. utsökt i
sin eteriska utformning (skapnad)
som linnean. (Den 28 juni.)

När linneans blomningstid
är förbi – har stannat
kvar som en ljus syn i min-
net – en så ljus syn att mansvårtytt
ej velat ha densvårtytt –

* bladslingornas graciösa böjlighet