Sida 72

||

dessa underfulla förmiddagar
har jag sett att skenet över stenar-
na o. gräset talade om dig.

Och Jjag drömde om att vi
hade en utfärd till stranden:
min Far o. du o. jag, o. hade
kokat vår mat därute. Jag
såg tydligt hur du lyfte din
hand, [    ]tomrum (1 ord) då vi skulle
äta, o. ljuset från marken o.
träden flöt in i dig, o. du
blev ett med dem. – – – – – –

Men den ljumma kvällen
idag, då kände jag din när-
varo allra tydligast – den
ljumma kvällen, som aldrig
tycktes vilja bli kylig som de
föresvårtyttgående fastän solen redan
gått ner. Där hörde vi hemma