Sida 16

||

var julrosornas (hemvist), olika
arters. Först de vita – stora
som minen handflata – bländande
vita i de svartgröna skrumpnade
fjolårsbladen. Åter en av
dessa [    ]tomrum (1 ord) vita, hälsningar
som höra den tidigaste våren
till, o. som man nästan bävar inför.

Den följande arten var
grönröd, hela växten. Den hade
inga fjolårsblad. Stjälk, blad,
blomma, allt hade utvecklats
samtidigt o. därför föreföll det
som om den inte hunnit skaffa sig
skilda kulörer. Den var ett
äkta barn den också av den
frostiga o. karga nordvåren.

Men det som egendomligt
nog grep mig (nära nog)
allra mest, var den oansen-
ligaste av dem alla, men