Sida 66

||

utan träda ett steg bakom
i ens medvetande. En annan
värld träder fram framför dem.

Vi se solskenet i fönster-
smygen en våreftermiddag, o.
strax är det för oss någon
som sitter där böjd över sitt
arbete o. väntar. Och någon
kommer också till henne, o.
griper hennes händer och sätter
sig ner, o. deras samtal susar
dämpat som alarnas viskning
i den [    ]tomrum (1 ord) våraftonen.

Vi komma in i ett vindsrum
i en främmande trakt, där
vi skola bo för oss själva,
men de vilda konvaljerna
(redan) som jungfrun satt in
i en skål på skrivbordet o.
den gamla lönnens grenar
som nå nästan ända fram
till fönsterrutan, fylla också
rummet med händelser o. gestalter.
Varken äro vi ensamma el. utan
att något sker.