Sida 71

||

Bromarv 3.IX.24.

Stig Johan, höstsommarfrände
– – –

Jag har längtat mer än
vanligt efter dig de sista da-
garna. De ha varit så
sällsamt sommarlika o. ljumma
– mer smekande, än de
verkliga sommardagarna, som
september ibland kan vara.
– Vi ha något hos oss, du
o. jag av dessa septemberdagar
– en sommar, som flammar
upp över något som är förbränt
– ett värmande ljus, som är
förvillande likt den verkliga
sommarns,* Ψ?men tystare o. klarare genomträngande men som icke längre
hämtar lyskraft ur solenur solen. utanför sig självaKSd2021: själva.

När jag legat på stranden