Sida 30

||

Lovisa 5.VII.24.

Stig Johan, du fjärran och
alltid nära.

Så givs det då en plats,
som är bara svalka o. gröns-
kande ro för mig – där larmet
är bannlyst o. alla de sönderfrätande.
Icke blott för att Mamma är
begraven här – i sig själv ren
är staden en helande o. lug-
nande tillflykt. Den öppnar
en sin famn emot o. Den
bäddar mig mjukt o. tyst i
sin lummiga grönska – den
lilla staden som också engång skall
bli mitt sista hem o. åter-mitt
föra minamultnande stoft skall ben tillåter-
jorden. förenas med jorden.

Kan du förstå det, att