Sida 12

||

Och vårkvällarna häruppe, de
äro ändå det allra största –
vårkvällarna när jag knappast
vågar gå ut. De som lyfta en
upp i den genomskinliga luften
o. som ge alla ljud en klang
av [    ]tomrum (1 ord) metall. Vårkvällarna
här som bära på en [    ]tomrum (1 ord)
så spröd, att man icke ens vågar
sträcka ut sin hand för att nå
den – – – –