Sida 109

||

Sommarnatten.

(Skriven sommaren 1907
eller 1908.)

O, hur skön är icke sommarnatten,
Vackert, spegellugnt är vikens vatten.
Överallt är tyst och stilla,
Med sin sång har tystnat fågeln den lilla,
I skogen ej ett ljud hörs mer,
Allt liksom uti sömn sig ter.
I skogen är så tyst och stilla.

Nej, hör! vad bryter tystnan här?
Jo, uret doft slår tolv i tornet där.
Ifrån skogen höres sakta sång.
Ett tåg av älvor sätter sig i gång.
Först kommer älvadrottningen i silverskrud,
Sen följa de små älvor efter skogens väna brud.
I skogen är ej längre tyst och stilla.