Sida 91

|89|

i höstas blev jag ännu
galnare i henne. Det före-
föll mig, som om jag ve-
lat skynda efter henne
vart hon gick och kvar-
hålla henne. Och det kän-
des, som om mitt inre ve-
lat förtäras av eld, så brän-
de det inom mig. (Få se
hur länge det här nu skall
räcka.)

Undrar om hon tycker
det allra minsta om mig,
men det vore ju naturligt
om hon inte gjorde det,
ty jag äger ju intet som
gör ett barn tilldragande.