Sida 107

||

Skogvik slott. (Mina drömmars
prinsessa talar)med annan penna: blyerts eller anilinpenna

Det finns ett gammat, gammalt slott,
högt upp i nordanländer.
Det är mitt barndomshem där trivs jag
           blott.
Och dit min tanke ständigt återvänder.

Dess stolta murar spegla sig,
i vikens klara bölja.
Och havets vågor emot dig,
om höstens nätter skölja.

Du gamla slott, ditt namn du fått
av viken och av skogen,
som skyddat dig, omkring dig gått,
dig blivit huld och trogen.

Du skådat över nejden ner
i fyrahundra år.
Du sett så mycket ser än mer
båd sommar, vinter, höst och vår.