Sida 71

|69|

nen och en del av v.t.)
var han förfärligt tråkig.
Vi ville alldeles somna
under hans timmar, men
en timme var han riktigt
söt, och just då underrät-
tade han oss att han sku’svårtytt
lämna skolan på några
veckor. I stället fick vi
en halvfånig som hette
Palmgren. Han försökte
endast att få oss och skratta
och sade därför allting så
lustigt som möjligt. Ibland
förhörde han läxorna, ibland
inte. Medan jag var sjuk
fingo de Poppius igen.