Sida 88

|86|

att jag är en dumbom,
en åsna. Det är märkvär-
digt att inbillningskraften
kan vara så stor att jag
inte vetat det förr. Men nu
är jag säker därpå genom
”min omgivnings tillfälliga
yttranden”, d. v. s. en gång
på Gausdal, då Mamma
talade med Tant Margret.
Jag förstod det mycket väl,
fastän de försökte använ-
da främmande ord.* Och
så en gång när jag tala-
de med Dagmar genom-
skådade jag det.

Nu vill jag skriva om

* det var dock ett misstag.