Sida 132

||

Det är mycket mer
överhängande problem, som
marterar mig nu.
Och var natt ånyo
detsamma – dö eller
leva. Men jag orkar
inte mer. Dock,
mitt tillstånd ofta nu
– som i natt när jag
vaknade [oläsligt]oläsligt (1 bokstav): handstil – stärker mig
i vissheten att jag
inte behöver avgöra
själv. Avgörandet
skall komma ofrivilligt
– kanske om en tid.
Om jag bara kan
vänta – bara vara
viss – – – –