Sida 124

||

Midsommarnatten 1931
kl. 2.

Och natten går mot dag – –
           Det ljusnar över trädens
           toppar
en stråle dag
– av tidig frostklar sommar.
Nej, nej det är så kallt
– som frusen andedräkt
står köld kring markens
           gräs o. blommor.–
en sommar,
som aldrig lämnat vinterns
           (famn).
– – –
som aldrig fötts
– En röst
en gnista liv
en våg i luften
(av)en mänskas väsen.
Jag känner mera
av vad du lämnat kvar