Sida 27

||

När någon hör mig
tala om främmande
mer el. mindre likgiltiga
personers förhållande o.
min röst får något
litet av den där kalla
ironin den då får, tänker denne
kanske: ”hon har ingen
känsla för andra„.
Och samtidigt kan jag
känna allt vad de har
känt. Men jag värjer
mig för de känslor (i mitt
uttryck,) som överstiger detstiger det jag
alltid orkar med – o.
jag vill se företeelserna
ock från deras faktiska sida
som ock existerar helt kyligt o. objektivt
iakttagande utan beroende
av den ringaste känslo-
inställning mot dem.