Sida 13

||

23 okt. Det där om
affekterna förföljer mig.
Är det vårt oavbrutna be-
hov av känsloförnimmelser i känslo-
livet som är vår största
faraolycka? Känslor, av vad
art de vara må, t. o. m.
smärtan hellre än tom-
heten! Är det sedan just
detta affektlivets ytters-
ta förfining som är
toppunkten av själskultur?
En Jacobsens, en Obst-
felders finaste själsdallringar,
vad äro de annat än
[    ]tomrum (1 ord) affektförnim[oläsligt]oläsligt (3 bokstäver): handstil?

Och allt detta s. k.
”andliga„, att tänka sig det
utan känslobetoningar
är omöjligt. Vad skulle
annars återstå härav