Sida 104

||

Men efteråt när
jag ligger i sängen
på kvällen, då
hör jag igen allt-
sammans inom
mig. Då flödar det
fram. Och då får
det sin form o. gestalt
o. röst, så som det skulle.
Det skriker bara
inom mig: ge uttryck,
ge uttryck, ge
uttryck! Jag
tycker det är det-
samma hur o.
när – en åhörare,
50. Bara jag får
ge ut det som
fyller mig, ge liv
åt detta.