Sida 45

||

Ingen årstid bär
på vidder såsom
hösten.

 

Strålande sol –
o. smekande luft
som vill leka en
förgången årstid.
– – – – –
Jag sätter mig
på en bänk vid Engelplatsen –
men i detsamma
känner jag åter
andra krafter
stiga upp invär-
tes. Mörka kraf-
ter som hamra
på sitt oav-
låtliga arbete.