Sida 2

||

men stunden grep honom ändå allt-
för starkt.

Hon visste att han hade all rätt
– men ändå rygggade hon tillbaka
för det sista och hasvårtyttn visste att
hosvårtyttn var en enda vit låga –
men ändå ryggade hon tillbaka
för det sista, och hon sade: du
får göra vad du vill, men du
måste vara mycket försiktig . . .svårtytt Hon
öppnade kappan och han lade sig ner
över henne. Hon smekte hans händer
som hon älskade över allt på jorden,
och hon smekte hans hals och hans
bröst. Då lät han sina händer
glida över hennes kropp, som var
nästan oberörd och han kysste hennes
små bröst och hennes hår, och
båda låg alldeles stilla bredvid var-
andra. Och för henne var allt redan tillräckligt.

Men hans blod var hetare än hennes
och han öppnade sakta hennes livsvårtytt, –
och hon kände att någonting gjorde förfärligt ont
och hon borrsvårtyttade sitt huvud intill
honom i sin smärta. Men små-
ningom lindrades smärtan och då
gav hon sig hän i någrasvårtytt ögonblick
av helig yrsel, och så bad hon honom
upphöra och lågsvårtytt kvar alldeles utmattad.\Ψ/
Och utanför var det ljus vårnatt\*/ och
måsarna flög sakta\ljustsvårtytt/ skriande över hamnen.svårtytt
* och knopparna stod nära bristningsvårtytt [    ]tomrum (1 ord) utanför.KSd2021: utanför
Ψ Och han visste att hon
aldrig mer ville upprepningKSd2021: upprepning.